tozzemaja

Liljor är små, violer är blå;
nodens uppgifter är ofta få,
gubben i lådan är en nodens man;
han ordnar samband det är vad han kan.

Är det något som går snett;
gör nodgruppen snart allting rätt,
drar kablar fram, bak, hit och dit;
är en kärnnod värt allt slit?

När din vilja har sagt stopp;
ge ditt jobb till en sambandstropp,
vi är vana att ta skit;
springer GÄRNA hit och dit.

Diskar, hämtar, sliter röv;
staben skriker, jag blir döv,
men på mig går ingen nöd;
ty sambandstjänst skall bli min död.

Det är inte särskilt kass;
att jobba som en stabens ass,
jag lyssnar, tolkar, skriver ned;
vi jobbar för att skapa fred.

När humöret tryter;
jag helt miljö byter,
kokar kaffe för en stund;
sedan tar jag mig en blund.

Stridspar passar ska du se;
när man kör en PatGB,
servar staben när helst de vill;
men inte får vi tycka till.

Vi gasar över stock och sten;
för att hinna, får ej bli sen,
men livet i luckan det passar oss bra;
för det är ju bara Lebonc och jag.

Tillsammans är vi en pluton;
som jobbar för en bataljon,
vi bygger, river och står på;
men samband kan vi alltid få.

Kräla och krypa det orkar inte vi;
nej, istället lökar vi,
fyra grupper som kan allt;
sliter alltid, varmt som kallt.

Vi stöttar varandra när det är svårt;
och försvarar det som är vårt,
några stannar kvar och går med i en mission;
medan andra har en framtidsvision.

Tro mig, när vi genom grindarna springer;
vi inte ens till heden hinner,
innan befälen skriker i unison:
Ge oss tillbaka vår LEDNINGSPLUTON!



Miss you like crazy... ='(